En kort historia om Sorunda och Hannagården, berättad av Elisabet Eggehorn

För länge, länge sedan såg Sorundas landskap helt annorlunda ut. Det var en del av kustlinjen och havsvatten fyllde dalgångarna. De som bodde i trakten var tvungna att använda sig av båtar för att ta sig mellan de små öarna, som nu är kullar. Allt eftersom tiden gick steg marken långsamt. För 10 000 år sedan var landet täckt med is. När isen började smälta, fortsatte marken att höja sig.

Människor har bott i de små byarna Trollsta och Nedre Söderby i tusentals år. Vi kan fortfarande se fornlämningar, exempelvis runstenar från Vikingatiden, överallt i trakten. Det finns till och med runstenar i en del trädgårdar! Även yxor från stenåldern har påträffats i jorden. Sorunda har många traditioner som Sorundatårtan, folkdräkter och sin egen midsommarstång. Det är en gammal trakt och rötterna går djupt ner i jorden.


Hannagården
Det finns ingen som vet exakt vad som hände på den plats där Hannagården står idag. Men många har gissat att det för tusentals år sedan var en plats för förhistoriska ritualer, kanske offrades det även här. Fråga stenarna och se vad de säger, de var här redan då!

Under det tidiga 1900-talet byggdes här ett kapell, ett s.k. missionshus. Det var ett av tre kapell som byggdes under väckelsetiden i Sorunda med syftet att ha en egen lokal kristen mötesplats och slippa vara bunden till den mer formella statskyrkan. Här hölls gudstjänster och söndagsskola. På Hannagården bodde en starkt troende kvinna och många vallfärdade hit för råd.



En ny era
Under 1960-talet stod huset mer eller mindre tomt och det var inte förrän 1972 som den nya eran kom att inledas.Då köpte ett ungt par vid namn Ylva och Georg Eggehorn huset och tillförde platsen sin energi. På 1970-talet var de ”Jesus hippies” och de ville skapa en plats för vila, kreativitet och andlig vägledning, med den kristna tron i centrum och öppenhet utåt.  Det här var en intensiv period i Ylva och Georgs liv. De borrade en brunn, restaurerade och byggde ut Hannagården och välkomnade tusentals besökare från hela världen. Verksamheten på Hannagården ansågs kontroversiell i en tid präglad av materialistiska värderingar och de blev ofta ifrågasatta.

Det finns många historier från den här eran, både smärtfyllda sådana och de som är helt fantastiska! Det var en viktig period för Ylva och Georg och utgör en stor del av husets historia. De svarar mer än gärna på frågor om sina upplevelser från den här tiden.

1976 föddes Elisabet. Verksamheten på Hannagården trappades ner. Familjen förberedde sig för ett mer normalt familjeliv, till exempel åka på husvagnsemester, segling och skidåkning i fjällen. 1980-talet präglades av detta. Familjen odlade bin, bär och grönsaker och hade en del djur, tillsammans med Elisabets gudmor som var husmor.  Mikael föddes 1989.

2000-talet
Under 2000-talet började det koka i grytan igen, men nu med fler dörrar öppna.
Ylva och Georg bildade en stödförening, Hannagårdens vänner, som har 60 medlemmar. De har två årliga möten, Botvidsdagen på sommaren och Hannadagen på vintern, med olika sorts kulturella och andliga aktiviteter och diskussioner om husets användande. Förutom årsmötet på våren har man också en medlemshelg på hösten. Ibland hålls kortare retreater och kurser, och olika grupper och individer har hyrt huset för kurser, musikinspelningar och för att vila i den avkopplande atmosfären.
Sedan 2004 har Elisabet och Mikael arrangerat stora midsommar- och nyårsfester med människor i olika åldrar, med olika bakgrund och nationalitet. Upp till 50 övernattande har fått rum och många av gästerna hjälpte till med förberedelser och städning. En del gäster har varit musiker, artister och andliga vägledare, och alla har de givit av sina kunskaper, som har lett till uppträdande av olika slag och underhållning på många nivåer.

Folk dansade i stora salen. Mikael investerade i en ordentlig musikanläggning och tog på sig rollen om DJ och har sedan skapat roliga och uppskattade fester för ungdomarna som fört in ung energi i det gamla huset.

Dörrar öppnas till framtiden

I april 2007 hade Hannagården besök av ett 30-tal kvinnor i åldrarna 15-61. Flera av deltagarna bjöd in sin syster, mamma, mormor, kusin eller vän. Det hjälpte till att knyta band och motverka fördomar mellan olika religiösa och andliga livsåskådningar, åldrar och bakgrunder och genererade mycket skratt, glädje och känslosamma ögonblick.

Det banade väg för en festival som ägde rum i augusti 2008. En grupp kom över från UK och hjälpte till i teamet. Festivalen varade i tre dagar. Vi åt god mat, dansade judisk dans, sjöng, badade, lyssnade till liveband av alla de slag på scenen i skogen, poesiläsning och myste i tipin. En del skapade i lera, andra gick på meditation, vägskälsterapi, fick massage, reiki eller zonterapi eller gick en workshop i autentisk rörelse, yoga, berättarverkstad eller historisk skogspromenad. Trots regn och mycket arbete genomsyrades stämningen av öppenheten och viljan att hjälpas åt att skapa något unikt. Som en stor våg av rörelse och energi att rida på inför framtiden.